Måndag igen. Snart går de till jobbet hemma i Sverige. "Clownerna har gått till jobben nu" som han sjunger. Kommer jag stanna i Sverige nu? Vet inte, tror inte det. Inte färdig än. Men var tar jag vägen?
Ikväll åker jag till Delhi. En slags cirkel blir sluten. Jag kommer träffa Abbas och Taqi igen, vad ska jag tycka om dem nu?
Då och då önskar jag mig hem....stå bakom gardinen och titta på det svenska landskapet, den friska luften. Men hur länge nöjer jag mig med det? Frågor utan svar. Undrar vad Sverige ska säga. Men de kanske förstår nu.
17/12-09
Sitter på Everest Café i Delhi. Så var det alldeles strax slut. Jag är spänd och nyfiken, trött och sliten, vemodig och ledsen. Indien då? En plats för alla sinnen att arbeta samtidigt. Allt tränger sig på och vill dela med sig. Man kan ifrågasätta allt och ingenting. Allt är överlevnad och nöd. Jobbiga dagar har blandats med fina dagar, de flyter ihop och de jobbiga dagarna blir till fina minnen. Hur överlever den indiska kulturen? Vad finns i dessa människors hjärtan som får dem att fortsätta, trots sådan misär? Ett hem är väl alltid ett hem, hur det än ser ut. Djupa rötter, sitter fast i allt, klamrar sig fast i desperation. Har jag lämnat något här som får mig att återvända? Jag hoppas det, ikväll hoppas jag det.
Ibland är det ett ävenyr att komma hem.
gillar.
SvaraRadera